Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ägde detta för evigt, bara han hade en son,
som kunde taga husbondetömmarna den dag, då
gamle Sven Ersson inte längre orkade att hålla dem
själf.
Och när han då ändtligen blef fader till en son,
då tyckte Sven Ersson, att nu hade han ändtligen
fått det, som han ville, och nu kunde han säga, att
han hade haft lyckan med sig allt igenom.
* *
*
Men ju äldre sonen blef, desto tydligare märkte
fadern, att Gustaf inte var en son efter hans sinne.
Så fort han kunde komma åt, sprang Gustaf
till skogs och blef borta, om det gälde, både dagen
och natten. Han skaffade sig en hund, som han
lärde gå på både hare och fågel, och Sven Ersson
brukade säga, att »pojken är lika god på kronans
skog, som hans morfar var före honom». Utan
vildt kom han aldrig hem. Än var det en hare,
än en skogsfågel, han hade med sig. Och tidigt
på vårarna och sent på höstarna låg han ute på
sjön och sköt ejder och annan sjöfågel. Det blef
kuddar af det skyttet, fina, mjuka kuddar, som
ingen låg på, men som förvarades uppe på öfre
våningen, där kronofogden eller prosten brukade ligga,
ifall någon af dem skulle tillbringa natten på
Skogerum. Men allra säkrast var pojken att locka orre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ggkronofog/0022.html
