Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller tjäder. Han var god för att gå ut midt i
natten och sätta sig vid ett fälle eller bakom ett
bärg och locka. Först härmade han hönan, då hon
lockar på tuppen. Med utspänd stjärt och ruggiga
ryggfjädrar kom tuppen, slog sig ned i en gran
och såg sig skrockande omkring. Gustaf sköt och
stoppade den stora fågeln bakom sig. Så härmade
han tuppens klara lock, när han väntar på hönan.
Morgonsolen föll klart och snedt mellan de slokiga
trädens grenar, tindrade i daggen, på mossa och
och strån, och hela luften ångade af doften från de
fuktiga granarna. Då kom hönan, steg ned och
sträckte kokett på halsen för att se in mellan de
skuggiga grenarna. När han skjutit henne, började
pojken helt lugnt att locka, som när hönan lockar
på ungarna. Och på så sätt kunde Gustaf sitta i
skogen och plocka ner en hel fågelfamilj, lika lätt
som han, när han var pojke, klef upp i tallarna för
att plundra kråkorna på ungar och ägg.
Det var bättre än att gå i åkern, tyckte Gustaf,
och när han kom hem, var han hungrig och åt
som en varg, glad, så att han satte lif i hela
stugan. För rästen hade han ju mat med sig hem,
fin mat, som räckte i flere da’r, när det inte var
tillfälle att föra bort villebrådet och sälja det i
staden eller åt någon skeppare.
Men när han då väl var hemma och hade
ätit sig mätt, tog han fram handklaveret, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
