Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att slå de släckande i ansigtena. Elden hoppade
öfver diken och skogsgator, tog ny fart och sträckte
sig längre och längre in öfver skogen, öfver hvilken
redan dallrade sommaraftonens milda dager.
Då hördes plötsligt en susning bland träden,
en stark vindpust gick fram genom skogen, rök och
lågor böljade åt vester, och ifrån hafvet steg upp
ett mörkt moln, hvars yttersta kant lyste af den
nedgående solens strålar. Det drog ihop sig och
växte, och under den mulnande himmelen
fördubblades de arbetandes krafter. Ty omslaget i vädret
gaf nya krafter och nya förhoppningar. Det började
rägna. Stora, tunga droppar föllo öfver den
upphettade marken, och snart piskade ett stridt rägn
ner öfver det böljande eldhafvet, som i mörkret tog
fantastiska former och förvandlade trakten till ett
enda virrvarr af skyar och eld. Men vattenmassorna
fortforo att vräka ned, och när rägnet strömmade
öfver de brinnande träden och marken, där allt
bränbart sakta kolade bort, då ljöd genom rägnets
smatter och eldens knastrande ett fräsande ljud,
som blef allt starkare. Röken tjocknade genom
vattenångorna, och i de tätnade rökmolnen sjönko
eldslågorna tynande ihop och försvunno till sist,
liksom kväfda i det svartnande mörkret. Endast då
och då höjde sig en ensam rökpelare, hvilken
liksom maktlös föll ner i de vältrande skyarna, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
