Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemskt och tyst fortforo att stiga, spridande en
frän lukt.
Rägnet varade i flere timmar. Men så
upptorkad var jorden, och så stark elden, att när solen
nästa morgon sken upp, var branden väl begränsad
inom den yta, den förut beherskat, men den låg
ännu och pyrde och gräfde mellan de torra rötterna.
Allt ibland steg en hvirfvel upp ur den
sotblan-dade röken, som sakta höjde sig från ödemarken,
hvilken låg kolad och svart midt i den resliga
skogen.
I sex dagar måste folket hålla vakt omkring
det härjade fältet. Men en skräck, som försvunnit,
gör altid människorna lätta om hjärtat.
Genom hela denna människoskara gick en känsla
af glädje, därför att branden var öfver, och ingen
skada var skedd. Det förstås — en hel hop af
kronans skog hade brunnit upp. Och ännu låg
elden och pyrde i jorden bland rötter och mossa.
Men af kronans skog kunde gärna litet få brinna,
tyckte folket. Där fans nog att ta’ af för
hundratals år, och ingen hade blifvit lidande på den
branden. Rundt omkring det stora brandstället gingo
människorna och hade litet att göra. Ty att hålla
den nu aftagande elden inom tillbörliga gränser, det
var ett latmansarbete, som hvem som hälst kunde
utföra, utan att behöfva anstränga sig. Skaran af
arbetande drogo andan af lättnad, och när de sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
