Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut, skämdes lian i grunden för sig själf, och lian
visste aldrig, hvad han skulle svara, när fadern
talade om, att han en dag skulle ärfva gården. Det
grämde honom att se, att han egentligen var
öfver-flödig. Ty i allt, som rörde landtbruket, litade sig
Sven Ersson till dottern. Och Gustaf måste säga
sig själf, att det var hans eget fel. Han skulle
lösa ut systrarna med 1000 kronor livar, och sedan
skulle han äga gården, med allt hvad där fans, ja.
Men det syntes honom ett magert lif att spara i
åratal, gnida, försaka och arbeta för att få ihop
dessa styfrar, livilka en gång skulle göra honom
fri. Nej, hällre då bort! Arbeta ihop dessa
pän-gar på ett par år. Underligare saker hade man
sett. Komma igen, ge hvar och en sitt, och sedan
sitta som egen herre. Kanske skulle det gå lättare
då att ligga i och arbeta, när blodet fått rasa ut,
och den stora världen därute icke längre bara var
obekant och lockande. Eller också—kanske stanna
för alltid. Det kunde hända, att det stälde sig
så för honom, att han var lika glad, om han hade
en gård hemma på Öland eller ej.
När han gick ensam i skogen, kommo dessa
tankar mest öfver honom. Han kunde stå stilla
med bössan i hand, stirrande från ett bärg ner på
granskogen, hela detta virrvarr af grenar och bark,
hvilket tycktes fortsätta djupt, djupt in i dunklet,
där alla spår upphörde, och hvarje framfärd var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
