Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håglöshet, som gjorde arbetet till en plåga och fylde
hvilans timmar med vreda och sorgmodiga tankar.
Värst var det, när vintern kom, och snön låg
tung öfver skogen eller höljde de vida fälten, där
skogen tog slut, med sitt hvita iskalla täcke. Då
kom mörkret under de långa eftermiddagarna,
arbetet afstannade, och när allt låg som i dvala, blefvo
tankarna på ett annat lif till en brodd, som gnagde
sinnet och medförde den själens krankhet, som
blif-vit kallad Amerika-sjuka. Ty vintern är lång och
dagarna korta, och i mörkret trifvas alla drömmar,
hvilka förtaga lust och sundhet att lefva.
De, som gripits af denna feber, drogo bort,
och på främmande jord tillfrisknade de flesta. Som
sjöfågeln dyker med lust i det skummande vattnet,
medan kråkorna gå och påta i jorden och lojt
betrakta hans dristiga lek, så kastade sig landets bästa
ungdom ut i det stora lifvet, som lockade. De
blefvo män därute, härdade, kraftiga män, som bröto
sig bana och skrefvo bref hem, om hvilken ny väg
som skapat deras öden. Men hvarje bref som kom
väckte nya drömmar och drogo andra efter sig.
Och för dem, som sutto kvar, blef lifvet tyngre, ty
de, som voro borta, saknades.
Gustaf Ersson var en af dem, som gripits af
febern. Han var fullväxt nu, tjugutvå år fylda,
stark och duktig som fa, men han kunde icke få
lust till arbetet. Så sorglös och glad, som han såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
