Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trillade, och när Larsson kom in, skrek hon, att
hon var olycklig, som skulle fa ett barn igen. Hon
var så rädd, så hon kunde dö, och hon sa’, att
hon skulle gå i sjön. Olof Larsson lugnade henne
och trodde, att det skulle gå öfver och alt bli som
i forna dagar.
Men det gick inte öfver. Tidtals var hon som
förr, och alt var bra. Olof Larsson gick till sina
sysslor med lugnt sinne, kom igen till målena och
sof hvar natt godt i utdragssoffan, där vaggan stod
bredvid, för att modern skulle nå den lilla flickan
om nätterna. Men så blef det galet igen. Det
första Olof Larsson kom inom dörren, kunde han
se, om det nya humöret hade kommit på henne.
Hon var som en annan människa, orolig, sjuk till
sinnes, försummade sina göromål, lät alt gå vind
för våg. Barnen lämnade hon ensamma, och om
mannen lade sig i det, snäste hon honom, så att Olof
Larsson för husfridens skull oftast teg. Hon hade
alla möjliga påhitt, for till staden och var borta i
flere dagar, utan att Olof Larsson fick veta, hvar
hon var, eller hvad hon gjorde. När hon kom
hem, var hon uppsluppen och glad, men på ett
sätt, som skrämde mannen. Innan hon kom hem,
gick han och längtade efter henne, så att han kände
sig sjuk, men när hon kom, var det värre än förut,
och det hjälpte ingenting annat än att vara tålig
och låta alt gå, som det gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
