Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarför? Det ryste i mannen, och han kastade en snabb
och misstänksam blick på hustrun.
Ingrid stod vid spiseln belyst af den dammande
brasan. Hon såg ungdomlig och glad ut, ögonen
lyste vänligt, och hon höll en rykande kaffekopp
i handen.
— Jag tänkte, du ville ha något varmt, sade hon.
Olof Larsson blef icke förvånad. Han kände
hennes vänlighet, dagen efter sedan hon kommit
hem. Det var alltid på samma vis. Hennes sätt
och väsen växlade som i ny och nedan, och genom
långvarig vana hade han lärt sig att känna igen
väderlekens skiftningar, utan att erfara förvåning.
Han tog koppen, men kom i detsamma att
åter rikta sina ögon på fönstret, och upptagen af
sina tankar, satte han koppen oförsigtigt ifrån sig.
Den föll omkull på fällbordet, och hela innehållet
rann utåt golfvet.
Katten sprang fram och ville slicka upp kaffet,
men Ingrid gaf honom en spark, så att han
jämrande kröp under sängen, och i samma ögonblick
fick Olof Larsson se sin hustrus ansigte. Ingrid var
likblek, hon stod alldeles stel och kippade efter
andan, liksom någon, hvilken lyckligen undgått en
stor fara.
Om Olof Larsson i detta ögonblick rusat på
henne och kallat henne giftblanderska, skulle hon
ha fallit på knä och bekänt allt, sagt, att hon inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
