Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
vetat, hvad hon gjorde, att hon ångrade sig, och
att hon aldrig skulle göra om det.
Men han väntade en minut. Han ville inte tro
sina egna ögon. Och denna minut gaf henne rådrum.
Barnen sofvo ännu i fållbänken, krupna tätt intill
hvarandra, under träsoffan satt katten och slickade
sin pels efter slaget. Olof Larsson tänkte på den,
som hade sett in genom fönstret, på kaffet och på
hustruns uppsyn. Och han tvekade. Men vreden
blef honom till sist öfvermäktig. lian gick fram
till hustrun, grep henne hårdt om båda axlarna och
skakade henne af all makt.
— Bekänn dina synder, hväste han. Och all
den afsky, som denna kvinna i åratal ingifvit honom
steg fram i detta våldsamma utbrott. På knä, kvinna,
och bekänn!
Ingrid vred sig lös med ett fräckt skratt.
— Du är tokig, sade hon kallt.
Olof Larsson ryggade tillbaka. Hennes
säkerhet gjorde honom villrådig. Och full af fasa grep
han sin mössa och gick för att slippa se henne.
Ingrid stod en stund stilla och drog efter
andan. Så tog hon en trasa, torkade forsigtigt upp
kaffet från golfvet, slog sönder koppen och kastade
trasan på elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
