Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I ska’ väl ha’ bränvin med, kan jag tänka,
sade hon. Det är kallt på morgonen.
Och efter en stund tillade hon, som om hon
stått i sina egna tankar och talat för sig själf:
— Det är väl, att han inte är hemma nu och
far se’t.
I detsamma hördes ett par rörelser borta från
sängen, där barnen lågo. Det lät, som om någon
af dem höll på att vakna.
Ingrid gick på tå fram till bordet och böjde
sig ned mellan sönerna, som sutto lutade öfver
kaffet.
— Han är en olycka för oss allihop, sade hon.
Han har aldrig varit som en far för någon af er.
Unnar han er kanske att ha så mycket som litet
roligt ibland? Är det inte lif och trätor och
spektakel för hvar enda dag, och sitter vi inte, som om
vi sutte inför länsman och presten, så fort han är
inne i stugan. Mig slår han, så jag inte törs öppna
mun, och jag far inte gå utom dörrn. För då vet
jag, hur det blir, när jag kommer tillbaka. Jag
tror, att han är galen, och väl vore, om det bröte
ut riktigt. För då kunde en åtminstone fa något
håll på honom.
Det hördes röster ifrån bädden, där de tre
barnen lågo, och sömndruckna ögon riktades emot
gruppen vid bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
