Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustru, en stillsam, förtryckt liten människa, som fodt
honom fyra barn och grät ensam, för att mannen
öfvergifvit henne. —
Olof Larsson hade farit bort en afton, och Ingrid
var ensam i stugan. Hon hade låtit elden slockna
i spiscln och tändt ljus. Det brann med hög veke,
utan att hon brydde sig om att taga af den, och
alla föremål i rummet fingo en större form vid den
matta belysningen.
Ingrid satt framåtlutad på en stol, vaggande
sig fram och åter som i största vånda. Febern hade
kommit öfver henne igen. Hade det varit som i
forna dagar, skulle hon gått hemifrån, varit borta
en vecka och kommit åter, som om ingenting händt.
Men nu visste hon, att ingenting kunde bota henne,
ingenting, utom detta enda, som hon icke förmådde
utföra. Hon hatade denne man, hon tyckte, att hon
hatat honom, sedan första gången hon som sjuttonårs
flicka känt hans kyss på sina läppar. Hennes kval
kändes som fysiska smärtor, hon kunde icke sitta stilla,
och kvidande började hon gå fram och åter på golfvet,
medan hon vred sina händer och piskade sitt
an-sigte med de knutna fingrarna. Hon slet håret af
sig, och. i vanmäktig vrede grep hon med händerna
i sina fylliga bröst, som om hon i raseri velat slita
bort dessa kvinlighetens yppiga märken.
Då föll hennes blick på ett föremål i spiseln.
Det var katten, som satt bredvid den nyss slock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
