Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde brasan, och spann i värmen. Hon spratt till
och stannade. Hennes ögon stirrade på detta djur,
hvilket syntes henne sitta där som ett hån mot henne
själf. Detta djur var skulden till, att hon gick här
i denna ångest, hvilken brände henne som helvetets
eld. Och med ett steg var hon framme vid spiseln,
grep det förskrämda djuret med båda händerna och
stoppade det som en rasande ned i ett fullt
vattenämbar. Hennes bröst häfdes, och ansigtet darrade.
Men fast katten sparkade för lifvet, så att vattnet
blötte hennes klädningslif, och ref henne, så att
bloden sprack fram på båda armarna, höll hon honom
flämtande nere, tills hans rörelser upphört, och när
han låg stilla och kväfd, lyfte hon honom högt opp
och öppnande dörren, slängde hon honom ut i snön
med en stolt åtbörd, som om hon utfört en bragd.
Med läpparna stämde hon blodet, som sipprade
fram på hennes bara skinn, och däfven af svett sjönk
hon ned på en stol, där hon brast i gråt efter den
öfverståndna sinnesrörelsen.
En stund därefter kom Erland in, Ingrid frågade
efter Petter, men sonen svarade bara, att brodern
gått bort. Erland skrattade och tillade, att han trodde,
han skulle bli borta litet.
Ingrid reste sig opp och gick fram till
kammaren, där hon stängt inne barnen, öppnade
dörren för att se, om de voro kvar, och stängde den
åter i lås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
