Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag ville tala med dig, sade hon till sonen.
Och i hennes röst låg en beslutsamhet, som
kom Erland att se opp.
Han rodnade, när han mötte moderns blick,
och de tego en stund båda, som om de hvar för
sig vetat, hvad samtalet skulle gälla. Det var, som
om hon setat och väntat på honom, och han anat,
hvad hon skulle säga, innan han kom in.
— Du vet, hvad jag vill, sade Ingrid till sist.
Men hon vågade ännu ej se på sonen.
Han svarade ej, satt endast och förde den friska
foten fram och tillbaka, medan ansigtet fick ett
trotsigt, eftersinnande uttryck.
Ingrid började med början och vädjade till
hans egennytta. Till det giftermål, som fadern
motsatte sig nu, skulle han aldrig i lifvet med godo
gifva sitt bifall. Hon blef vältalig. Hon skildrade
deras lycka, deras lugna lif, när Olof Larsson en
gång vore borta. Hon blef uppfinningsrik, gaf skäl
för sina tankar och bad sonen, bad honom till sist
med en kraft, som om hon bedt honom rädda sitt
eget lif.
Erland hörde på och skakade på hufvudet.
Hans tvära ansigte fick ett hårdt, oåtkomligt uttryck,
och han värjde sig med sin tystnad.
Då slog Ingrid om. Och hon berättade honom
sitt eget förhållande till Jonas Persson. Utan att göra
sig reda hvarför, blottade hon hela sitt skändliga lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
