Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle bli gjord, och hon själf få ro. Denne man
satt här helt kallt och beräknade, att om andra
utförde dådet, skulle han själf, ifall det blefve
upptäckt, åtminstone icke mista hufvudet. Hon
vämj-des vid honom och visste icke, hvad hon skulle
svara.
Jon Persson trodde, att hon inte förstod
honom, och trygg i känslan af att tala till en. som
icke hyste några betänkligheter, yttrade han:
— Blir det upptäckt, är det ändå pojkarna,
som har gjort’et. Och både du och jag slipper
åtminstone att svara för hans död.
Nu förstod Ingrid. Han trodde, att hon hade
räknat ut det på detta sätt, och att han bara följde
hennes exempel, när han drog sig tillbaka.
—- Jag är inte rädd, sade hon förtrytsamt.
— Men det är jag, svarade Jon Persson och
hvisslade.
Ingrid mätte hans starka lemmar med en lång
blick af förakt.
— Du skulle inte ha sagt det, sade hon.––––-
I ett torp på vestra kusten bodde som inhyses
en fattig dräng, som hette Karl Axelsson. Det var
en starkt bygd karl med bruna ögon och mörkt
hår, med ett utseende, som ej liknade de andra.
Hans börd var obekant, och hans hufvud var icke
det bästa. En besynnerlig enfald lyste ur hans
grofva ansigte, och han hade inte mycket reda på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
