Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad godt och ondt var. Hans kristendomskunskap
var så ytterligt bristfällig, att han ej en gång hade
kunnat få gå till skrift, hvilket han dock velat göra,
därför att han såg alla andra göra det. Skrifva kunde
han icke, ej ens sitt namn, och stafva sig fram i en bok
var en ansträngning, som frampressade stora
svettdroppar på hans panna. Att man ej hade rätt att
taga en människas lif, betydde för honom detsamma,
som att man borde akta sig för att komma på
slottet, och till att tänka ut en plan var han lika
oförmögen som att motstå lockelsen att vara med
om ett brott, ifall frestaren endast förstod att taga
honom.
Han var fattig, hade gift sig ung och försörjde
sig och familjen med dagsverken, hvilka han utförde
än här, än där hos de kringboende bönderna.
Honom hade Jon Persson nämt som en
lämplig hjälpare i sitt ställe samt åtagit sig att betala
honom. Tanken på att värfva en medhjälpare
tilltalade både Erland och Petter. Det gaf större
säkerhet för att lyckas, och det förjagade hos båda en
känsla af fruktan, från hvilken de ej kunde frigöra
sig, att nämligen Olof Larsson, när allt kom omkring,
ännu möjligen kunde gå som segrare ur den
slutliga striden. Men vid alla förslag, som Jon Persson
gjort drängen att hjälpa sig med en ovän, som han
ville bli kvitt, svarade Karl Axelsson envist nej.
Han sade nej med samma ihärdighet, som när en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
