Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
istadig häst vägtar att gå ur stället, gaf inga skäl,
inlät sig icke på förklaringar, endast vägrade. Dock
åhörde han, utan att afbryta, den andras
utläggningar om saken. En gång hade äfven Ingrid gjort
honom ett besök. —
Det var en tisdag i slutet af mars, när en släde
höll utanför torpet, där Karl Axelsson bodde. Det
var tidigt en morgon, och dörren till stugan var
stängd.
Jon Persson lät hästen stå på vägen och gick
opp till stugan och bultade på. En liten stund
därefter följdes de båda männen åt tillbaka och satte
sig i slädan.
— Hvart kör du? menade Karl Axelsson.
— Jag kör till krogen, genmälte Jonas Persson.
Det är kallt, och vi kan behöfva något att stärka
oss med.
Karl Axelsson sneglade då och då forsigtigt
på sin reskamrat. Jon Persson såg ut att vara vid
godt lynne. Han lät hästen springa duktiga tag
och manade på honom med tömmarna. Solen gick
opp, och det gnistrade kallt på den hvita snön,
medan medarna gnisslade mot den hårda vägen. Karl
Axelsson hade följt med, när Jonas Persson bad
honom. Han var van att följa och hoppades alltid,
att det skulle vara någon skilling att förtjäna. Det
var ondt om det vintertid. I början hade han känt
sig ängslig, att det farliga ämnet skulle komma på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
