Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog liggplats på soffan, som stod alldeles under
fönstret.
På kvällen, innan de hunnit somna, hördes en
knackning på rutan. Jon Persson reste sig och gick
ut, men Karl Axelsson tänkte inte på någonting,
utan beredde sig att somna. Strax därefter kom
den andre in igen och stängde forsigtigt dörren.
— Vi skulle ha varit litet borta i kväll, sade
han. Men det bär sig inte. Vi får vänta till i
morgon kväll. Bondrackarn tänker fara åt Kalmar
med ett lass halm.
Därmed lade sig Jon Persson att sofva, och
Karl Axelsson somnade också.
När han vaknade, hade han en oredig
uppfattning af att han mot sin vilja höll på att komma
in i något farligt. Han funderade länge på, livad
det kunde vara, och hans efter gårdagens dryckjom
omtöcknade hjärna erinrade sig slutligen Jon
Perssons mystiska yttrande, när han kom in och lade
sig. Men han kunde inte begripa, hvarför denne
ingenting sagt. De hade ätit och druckit och varit
på auktion. Men inte ett ord hade blifvit taladt
om »bonden». Karl Axelsson hade nu en aning
om, hvilken som åsyftades. Han började lägga ihop:
Ingrids besök, Jon Perssons föregående antydningar
och löften, gårdagens resa, knackningen på fönstret
samt först och sist Jon Perssons ord om, att »de
skulle varit ute litet». Han kunde inte fa någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
