Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reda i alltsammans, men han kände sig rädd och
låg och grubblade på, hur han skulle kunna komma
hem till hustrun med femti-öringen.
Jon Persson låtsade inte om någonting. Han
steg bara opp och satte på kaffepannan samt
berättade, att medan de ännu sofvo, hade hans hustru
och dräng åkt in till Borgholm. Sedan slog han
brän-vin i kaffet, och när de hade druckit, sade han, att de
skulle gå till Bägby, emedan pojkarna väntade dem.
Jon Pehrsson ville inte följa med honom, utan
lofvade komma efter. Han sade, att det inte var
värdt, att folk såg dem tillsammans.
Kalle tyckte inte det var lönt att säga emot.
Han gjorde, som Jon Persson bad honom, och på
förmiddagen trädde han ensam in på Olof Larssons
gård, där han varit en gång förr.
Så fort Karl Axelsson var inne på gården, kom
Petter ut från byggningen, alldeles som om han
se-tat och väntat. Han var barhufvad, och det ryckte
i de underliga krokarna på hans skarpa ögonbryn.
— Goddag, Kalle, sade han, och välkommen.
Därmed drog han honom in i stugan. Där
satt Erland och väntade, han också. Och när
han hade hälsat, skickade han Hanna bort för att
köpa ål. Petter gick ut och kom tillbaka med en
bränvinskutting.
— Det var hin, anmärkte Erland. Var du
i stånd att ta rätt på den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
