Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faran ryckte honom med ens så nära, att han
tyckte sig ej kunna undkomma den. Men sedan
han hämtat sig, svarade han envist som förut:
— Nej, jag vill ej befatta mig med det.
Petter tog nu till ordet.
— Ar du så otäckt dum, så du tror, du ska
fa lida något för det, sade han.
Och Jon Persson tillade:
— Nej, det vore båd’ synd och skam.
— Vi kan inte görat själfva, sade Erland.
Han är inte så slaker häller. Skjuta kunde vi väl,
men det smäller och hörs vida omkring. Men du
ska få se, hur vi hade tänkt ut det.
Karl Axelsson satt, där han satt, och tordes
inte gå sin väg. Han tänkte, att om han gick,
kunde de göra honom något illa, och han lät det
vara, som det var, i förhoppning att han till sist
alltid skulle kunna smyga sig undan.
Sedan de ätit, togo de andra Kalle med sig
ut på gården och gingo in i fähuset.
— Här ska du stå, förklarade Petter, och när
han kommer in, behöfver du bara slå till honom,
så han faller, eller skuffa omkull honom och hålla
honom, så ska vi nog göra rästen.
Erland nickade och tillade:
— Vi ställer en yxa här åt dig.
Och sedan detta skett, stäldes en yxa äfven
utanför ladugårdsdörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
