Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13&
Sedan gick Jonas Persson i förväg och bad
Karl Axelsson komma efter hem till sig. Han ville
inte, att de skulle bli sedda i sällskap, sade han.
När Kalle sedan ville gå, tog Petter tag i
honom och sade:
— Jag ser, att du är i två tankar om det
här. Men du är väl inte så galen och går din väg,
utan går till Jonas och blir där. För så mycket
ska du ha, så du har födan för all din da’r och
inte behöfver göra något dagsverke.
Så fort Kalle kom utanför porten, stängde han
den efter sig och tänkte gå raka vägen hem. Han
tummade på femtiöringen, som låg i fickan, och som
gumman skulle ha, och han var så rädd, att han
skalf. Men de två dagarnas ovana drickande hade
gjort honom oklar. Om han gick hem, fruktade
han, att han skulle få igen det. Och gick han till
Jonas Persson, fruktade han för faran, som hotade,
den obestämda faran, hvilken lurat på honom hela
dygnet. Han var ängslig att möta någon, förvirrad
och obeslutsam, och i sin ångest gick han hem till
Jon Persson för att be honom att slippa ifrån
alltsammans.
Men när han kom dit, satt han där, utan att
kunna få fram ett ord. Om någon hade bedt
honom gå i sjön eller klättra opp i tornet och ringa,
skulle han ha’ gjort det. I sin enfald visste han
hvarken ut eller in, och van som han var att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
