Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
för att äta. Och när aprilsolen kom, ändrade detta
intet i deras vanor. De arbetade ute i åkern, på
ängarna eller i kvarnen, men när arbetet var slut,
höllo de sig ständigt hemma.
Ingrid var förtviflad och försökte allt för att
stålsätta dem.
— Ska’ du inte tala vid flickan om
giftermålet? sade hon en dag till Erland.
Den unge mannen ryckte på axlarna och såg
förargad ut.
— Det är mig ett och detsamma, svarade han
liknöjdt. Jag har tröttnat på flickan för rästen.
Själf var Ingrid emellertid i detta fall alldeles
lik sönerna. Hon hade dragit sig tillbaka från Jonas
Persson, och det såg ut, som om hon rent af glömt,
att ändamålet med mannens mord varit, att hon
skulle bli förenad med honom.
Han kom som förut och ville mötas med
henne. Hon följde honom i början af vana, men
hon sökte honom icke. Det var, som om hennes
lidelse blifvit uttömd i och med mannens död, som
om det funnits ett hemlighetsfullt samband hos denna
våldsamma kvinna mellan mordlusten och
sinlig-heten.
Jonas Persson talade en dag om, att när en tid
gått, kunde det vara skäl att tänka på hans hustru
också.
Ingrid såg på honom och blef förvånad. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
