Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
be’ om någon hjälp, hvarken till det ena eller andra.
Roligare än förut har vi inte. Vi har inte vunnit
nånting.
Men Petter var envis och menade, att en sak
hade de alltid vunnit.
— Vi har bli’t af med gubben, sade han.
— Tycker du, det är bättre för det då?
frågade Erland.
— Ja, jag tycker det, genmälte Petter.
Det låg alltså något slags tillfredsställelse i detta
medvetande, eftersom Petter tyckte det. Men
Erland fattade det ej, och emedan han ej kunde fatta
det, var det ingen tillfredsställelse för honom.
Liksom Olof Larsson förut hade varit det svarta
fåret, som alla hade hackat på, så blef det nu
Erlands tur. En hemlig fejd började, som yppade sig
i tusen småsaker, och den gick snart öfver i en
öppen.
Ingrid greps af ett begär att hämnas på denne
äldste son, hvilken gick ibland dem som den dödes
försvarare, därför att han störde den endrägt, som
kamratskapet förut förlänat dem. Något af hennes
gamla oro började komma igen, och Ingrid visste
själf, hvart denna oro kunde leda henne. Hon såg,
att sonen plågades, förstod dunkelt, att han hade
samvetsqval, och denna aning gaf henne ett vapen
i hand, hvilket hon ej försummade att begagna. Ju
mer denna känsla var främmande för henne själf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
