Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men från denna stund växte spänningen mellan
Erland och de andra. De förföljde honom med
bittra ord och hånfulla anmärkningar, han å sin sida
försvarade sig, så godt han kunde, och när
ingenting annat hjälpte, hotade han med knytnäfvarna.
En dag gingo Petter och Erland ensamma ute
på vägen.
— Du Petter, sade Erland. Säg mig något,
du! Hvarför slog vi egentligen far?
— Jo, sade Petter, för det var en satan.
— Ja, genmälte Erland, men det fins många,
som är det, och vi slår dem inte ändå.
— Det skulle väl så gå, sade Petter enstafvigt.
Honom var detta likgiltigt. Han hade varit
med om att slå gubben, nu var den saken förbi,
och nu tänkte han inte vidare på den.
— Ja, men om vi nu skulle tänka ut det här,
började Erland igen. Han hade inte gjort oss
nå’nting. Han slog oss inte, han trätte nära på aldrig.
Mor har han häller intet ondt gjort, det är då
snarare hon, som har gjort honom. Men ändå gick
vi och önskade lifvet ur honom, och till sist slog
vi honom. Och nu när han är borta, nu har vi
inte vunnit något med det. Inte har vi blifvit
gladare, inte har vi fått det bättre på något vis. Nu
får vi arbeta på gården i stället, och vi har inte ett
öre mer, än vi hade innan dess. Vill vi nu ha något,
får vi skaffa det själfva. Vi har ingen, som vi kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
