Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvarför slog vi honom?
Detta var den fråga, som dag ut och dag in
marterade honom. Hade han kunnat finna ens
skuggan at skäl till denna gärning, skulle han
kanske till sist ha kunnat gifva sig till freds. Men hur
han också sökte, fann han intet, och med
hårdnackad envishet höll han fast vid denna fråga, som
han icke kunde få besvarad.
— Hvarför slog vi honom?
Ingrid blef honom svaret skyldig. Växt ur
djupet af hennes själ, som detta mord hade varit,
behöfde hon icke något hvarför för att bringa det
i verkställighet, och när det var gjordt, drömde hon
icke om att gifva ett skäl.
— Man äter, när man är hungrig, sade hon till
sist. Sofver, när man är trött; dricker, när man är
törstig.
— När du är kärlekssjuk, söker du efter en
kvinna, tillade hon cyniskt.
Erland darrade i alla lemmar, hans händer knötos.
— Var det så? sade han.
Och i det han flämtande af ångest, böjde sig
fram öfver bordet, tillade han:
— Jag ser honom hvar natt. Han kommer
med blodigt hufvud, och allting fryser omkring
honom. Han dyker opp ur vaken och vinkar åt mig,
tills stenen drar ner honom. Det var dumt, att vi
inte band hans händer. Vi skulle ha’ gjort det. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
