Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronofogden betraktade en stund detta
underliga exemplar af en brottsling. Så vände han sig
barskt om klacken.
— Sätt dig upp och följ med, sade han.
Och utan ett ord till invändning klef Karl
Axelsson upp och satte sig bakpä trillan, där han
hela tiden blef sittande tyst, försjunken i tankar.
Det var ute med honom nu, det visste han.
Han kände icke till några ursäkter, försökte icke
att försvara sig ens för sig själf. För honom
existerade ingenting annat, än att han hade slagit Olof
Larsson, och därför skulle han nu säkert bli dömd
och halshuggen. Karl Axelsson tyckte, det var
rättvist, och han var så olycklig, att han bara var
nöjd att få dö. Han kände sig endast blyg lör
den stund, när han skulle sitta ensam med
kronofogden och. enfaldig som han var, reda ut hela den
här saken. Ty det visste han med sig. att han
inte kunde. Det lämnade han åt de lagkloka och
ät dem, som voro kunnigare än han. Att han
hade slagit Olof Larsson, det visste han, och det
ville han också bekänna. Sedan skulle det bli
bättre med honom, och han skulle få lugn. Om
han skulle mista lifvet för detta, så var det väl så
orneradt för honom.
För rästen var han nöjd och kände sig nära
nog lätt om hjärtat. Hustrun hade fatt de tio kro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
