Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FA DKR MORD 189
norna, och hvarken hon eller barnen behöfde lida
nöd på länge. —
Kyktet om, att Karl Axelsson hade bekant,
kom aldrig till Bägby. Fast hela byn visste om
saken, var det ingen, som berättade det.
Men känslan af fara fans där, ty att Karl
Axelsson blifvit gripen, visste de alla. Och denna
känsla hade åter utjämnat alla stridigheter och
gjort förbrytarna till vänner och bundsförvandter.
Liknöjdheten, som i olika grad hvilat öfver dem
alla. var borta, och energin väcktes af
själfupp-hållelse driften.
Erland undergick en total ■ förändring genom
denna nya fara, hvilken plötsligt dök upp, liksom
när ett moln midt under stiltje bådar den
annalkande stormen. Hans drömmar och syner upphörde
och med dem ångern. Den sjuklighet, af hvilken
han efter det häftiga anfallet visat sig lida, gick
tillbaka på ett par dagar, och hans ansigte återfick
sitt vanliga uttryck af hård kraft, paradt med en
viss tungsinthet. Hela den tankegång, hvilken en
gång äggat honom till mordet, återtog sitt välde
öfver honom. Han slöt sig öppet och oförstäldt
till de båda andra, och ingen var mera energisk än
han i löften att neka i det sista, neka om också
Karl Axelsson skulle bekänna. Han svor öfver, att
drängen nu mera var oåtkomlig, och sade, att han
aldrig borde ha fått lefva. Det hade just varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
