Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sig, af fruktan att väcka den sofvande, hvilken
tryckte honom med sin närvaro och skrämde honom
som ett ondt öde, hvilket han ej kunde undkomma.
Med öppna ögon låg han och stirrade ut i mörkret.
Då erfor han med en rysning, som isade hela
hans kropp, den plågsamma känslan i nacken. Det
kändes, som om något kallt närmat sig honom
bakifrån, och Erland visste, att det var den svarta
handen, som vidrörde honom. Han vågade icke
vända sig om, icke ge ett ljud ifrån sig. I tyst
ångest blickade hans ögon ut i mörkret, och hans
hjärta klappade hörbart.
Men när denna tysta ångest varat cn stund,
som icke kan mätas i minuter, började hans ögon
urskilja ett föremål i mörkret. Det var en öppen
vak i isen, ur denna vak dök ett blodigt hufvud
opp, och ur detta hufvud stirrade ett par ögon emot
honom. Det sjönk ej längre tillbaka som förr, ej
häller höjdes en hand, som vinkade. Det stod
stilla med vått, drypande hår, och det nickade.
Erland förmådde ej längre ligga tyst. Han
uppgaf en suck, hvilken lät som ett stönande, så
ännu en, han vred sig i bädden och jämrade, som
om osynliga knifvar skurit i hans kött.
Med ens reste han sig upp på armbågen och
såg sig omkring. Ljuset brann på bordet, och
kronofogden satt upprätt i sängen.
— Du sofver inte godt, sade han. Kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
