Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ig8
sofver du bättre, när du fått bekänna uppriktigt,
livad det är, du har på hjärtat.
Erland var bruten. Med hopknäppta händer
och låg röst berättade han brottets hela förlopp.
Endast när han tillfrågades, om modern uppmanat
honom till gärningen, nekade han. Hvarför han
gjort det, visste han icke, men trodde, att djäfvulen
ingifvit honom denna tanke. Kronofogden skref opp
hans bekännelse och lät Erland underteckna.
Ransakningen gick sin gilla gång och domen
föll. Den lydde på, att alla fem i brottet delaktiga
skulle genom halshuggning lifvet sitt mista
Hofrätten mildrade denna dom för de öfriga.
Endast för Erland och Petter Olofssöner stadfästades
dödsdomen. Ingrid dömdes till tio års tukthus och
tog utan rörelse afsked från sina söner.
Bröderna halshöggos på samma gång ute på
ortens gamla galgbacke. Erland var förkrossad och
erhöll af presten syndernas förlåtelse. Liket hade
blifvit hittadt, och djupare än något annat hade detta
gripit den förkrossade ynglingen. Hans syner hade
lofvat honom straff, och detta löfte gick med ödets
oblidkelighet i fullbordan. Men Petter Olofsson gick
med oböjdt sinne till döden, han såg sig trotsigt
omkring på den täta människomassa, hvilken i
fasansfull tystnad omgaf afrättsplatsen, det berättades, att
bödeln fick hugga två gånger för att skilja hans
starka nacke från kroppen, och äfven efter det andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
