Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aldrig hade någon vinter synts Anders så lång.
Han var riktigt rädd, att han inte skulle fa upplefva
den dag. då hans gamla liar skulle fa visa sin
öfver-lägsenhet öfver den nya tidens uppfinningar. Men
åt sonen sade han inte ett ord. Ty han ville inte
förhasta sig. Och han hade en stilla fruktan, att
han ändå möjligen kunde fa orätt till sist.
När sommaren kom, begagnade han sin
ledighet till att gå omkring ute på ängar och gärden.
Bittida och sent såg man den lille gubben med korta
ålderdomssteg stappla fram utmed dikesrenarna och
stå stilla långa stunder för att titta på skörden.
August kunde inte begripa, hvad det den
sommaren kom åt gubben, och han sade till hustrun:
— Kristin, kan du veta, hvad det går åt far?
Kristin skakade på hufvudet och svarade:
— Inte vet jag. Han har väl bli’t barn på
nytt, kan jag tänka.
— Han går och grämer sig för han inte är
husbonde längre, menade August.
— Jag tycker, han har varit det länge nog,
svarade hustrun.
Andtligen kom dock den efterlängtade dagen.
Skörden skulle börja, och Anders hade knappt kunnat
sofva på natten, bara af längtan att få komma ut
i tid och se på, när de skulle köra i gräset med
det stora, röda spektaklet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
