Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
nog inte så rädd, som Anders hade förestält sig.
Han klippte med öronen, när det skramlade i
maskineriet, men för rästen var han lugn och såg ut,
som om det hela inte anginge honom.
— Det var en märkvärdig häst, som inte är
rädd, anmärkte Anders. Han kunde inte hålla sig
tyst. Det måste fram.
Sonen tittade stort på fadern.
— Jag har profkört honom, förstås, svarade han.
Anders kände sig litet slokörad, öfver att han
inte känt till detta försigtighetsmått. Och han
beslöt att tiga, för att inte skada triumfen, hvilken
nog ändå i sinom tid skulle infinna sig.
August stod och pysslade med maskinen. »Nu
gör han den i ordning», tänkte gubben. Och han
svor inom sig de besynnerligaste rader af eder, af
lutter förtjusning. Men August satte sig helt lugnt
opp och manade på hästen.
Det var det konstigaste, gamle Anders hade
sett i hela sitt lif. Hästen gick framåt i solskenet,
och timotejen föll omkring hjulen på den röda
maskinen. På båda sidor föll den, medan uddarna
rasslade och skuro, utan att ett enda
ögonblick-hugga fel. I stora, sköna härfvor låg det slagna
gräset, där den lätta vagnen farit fram. Allt längre
och längre gick den. Långt borta vid gärdet vände
den och for omkring, ständigt hållande sig på
ytterkanten. Nu var den dold af gräset, och Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
