Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg bara sonens hatt, som gungade upp och ned
bakom strån och klöfver. Det såg vackert ut, men
Anders märkte det inte. Han stod bara stilla och
såg på, hur den förunderliga lilla vagnen med sin
guppande fjädersits gick vidare i en stor cirkel.
Han såg den komma förbi, och för hvarje hvarf
den for, blef cirkeln trängre. Men öfver hela åkern
låg gräset afklippt i jämna, släta knippor, skuret af
så tätt, som ingen lie ännu mäktat göra. Och i
timmar stod Anders kvar och stirrade på fältet, där
gräset till sist växte i midten som en ö af hvass
ute i sjön.
Men ju längre Anders stod där, dess mera sjönk
hans mod, och när solen redan stod högt på
himmelen, gick han med stapplande steg hemåt, medan
i hans öron skorrade ljudet af den arbetande
skördemaskinen.
Hela världen syntes honom förändrad, därför
att den röda vagnen gick, och han kände med sig
själf, att de gamla liarnas tid var förbi.
När han kom in i sin stuga, satt Greta och
väntade på honom. Fläsket var framsatt på bordet,
och potatisen stod och värmdes på spiselhällen.
— Gick han? sade Greta.
— Fan vet, hur det gick, sade Anders och
satte sig trött vid bordet.
— Var det inte det, jag sa’? menade gumman.
Men nu blef Anders arg på allvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
