Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram till väggen för att se, om det fans någon spricka,
genom hvilken han kunde se in i stugan. Då hörde
han ljudet af en röst. Han ryckte till och stälde
sig med örat lutadt mot den otäta väggen. Helal
hans kropp skakade, som om han haft frossan, och
han lyssnade ånyo. Nej, han hade icke hört fel,
Det var en kvinnoröst, han hört. Hon talade och
jollrade därinne. Hon var alltså icke ensam. Men
med hvem talade hon? Han stälde påsen ifrån sig och
med hatten tillbakaskjuten i nacken och käppen i
handen, intog han för tredje gången sin lyssnande ställning.
Då urskiljde han tydligt den gamla gummans
röst, som entonigt framjollrade ofattbara ord, och
strax därefter hördes ett sakta skrockande.
— Hon har höns i stugan, tänkte vandraren.
Han var så upprörd, att hans mun hängde öppen,
som om han varit rörd af slag. Han visste icke,
livar han var, eller hvad han gjorde. Med ett ryck
slet han upp dörren och störtade in.
Lutad öfver en gryta, som kokade vid den
svagt flämtande elden, stod en gammal gumma,
hvilken syntes vara densamma, som han sett ifrån
kvarnen gå fram till stugan och släpa på något
tungt. På en tapp halm bredvid henne låg en hönal
på ägg. Vid hans inträde vände den gamla hufvuj
det emot dörren, och eldskenet föll på ett torrt,
gulnadt ansigte, från hvilket ett par frågande ögon
stirrade emot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
