Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När jag lämnat henne, behöll jag minnet af ett
par underbart stora och djupa ögon. För öfrigt
mindes jag endast en svart skinnkrage, ett par
långa svarta handskar och trycket af en hand,
som gaf ett plötsligt och starkt intryck af något
uppriktigt, vaket och sant. För öfrigt mindes
jag hela utseendet så illa, att jag ett par dagar
senare gick förbi henne på gatan, utan att känna
igen henne. Och dock hade dessa ögon aldrig
lämnat mig någon ro, de hade städse
återkommit för min inbillning, på en gång strålande och
sorgbundna, gömmande något på en gång
lifsbegärande och andaktsfullt. Om någonsin ett par
ögon speglat en själ, var det hennes.
När jag tänker på allt hvad min hustru
kommit mig att upplefva, vet jag, att ingen så
som hon genom alla min lefnads brokiga
lefnadsår lärt mig att bibehålla känslan för det
religiösa. Jag tror dock aldrig, att jag hört henne
nämna ordet religion, och man skulle säkert
kunnat narra henne att förblanda Abraham med
apostelen Paulus. Men allt hvad hon med tanke
eller känsla omfattade, blef henne på något
säreget sätt heligt. Hennes väsen var ömhet, och
det lif hon ville lefva var en fest, och en fest,
där hennes känsla för lifvets värde och helgd
icke kunde tåla ett missljud. Men allt som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
