Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än
starkt och lefvande inom henne, var på samma
gång bräckligt och skört. I djupet af hennes
själ fanns en helhetsdyrkan, som icke tålde lifvet,
därför att den syntes stå på ett högre plan än
lifvet själft.
Vi hade varit gifta i många år, när hon en
gång sade till mig, plötsligt oförberedt och utan
yttre anledning, som hennes starkaste känslor
alltid kommo:
Du får aldrig, aldrig låta mig känna,
att någonting mellan dig och mig blifvit
gammalt och vant. Den dagen, när det händer, vill
jag dö.
Hur många kvinnor ha icke sagt detsamma
och huru många ha icke lefvat och efteråt lett
åt sina egna ord! Jag har hört någon gång om
en kvinna, som sade till en man:
— Tror du icke, att hvad alla kvinnor
säga, kan det finnas några, som känna?
Jag mins, att detta föll mig i minnet vid
min hustrus ord, och att jag i känslan af deras
sanning som svar endast tryckte hennes hand.
Jag förstod, att hvad hon sagt, var hennes
djupaste allvar, och jag visste, att här passade icke
ordet sentimentalitet. Men jag såg också, att
hon väntade ett ord från mig, som skulle säga
henne något, och därför svarade jag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
