Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 47 —
Och jag kände som ett stygn af min gamla
misstro vakna inom mig.
Men min hustru märkte det icke. Hon stod
framför mig så strålande ung, som om intet moln
skymt hennes panna. Och på hennes läppar
lekte ett leende, som jag tyckte mig hafva sett
förr. Jag kunde blott ej erinra mig när.
— Jag gråter icke längre, sade hon.
Och hennes stämma hade en nära nog
utmanande klang, när hon tillade:
— Det är också min hemlighet.
Jag följde hennes stämning, utan att förstå
hennes ord. Jag var nöjd och lycklig i känslan,
att lifvet åter log och lekte framför oss.
Hela denna period efterlämnade icke något
annat spår i vårt samlif, än att detta blef
innerligare och liksom varsammare än någonsin förr.
Jag kan icke längre säga, på hvad sätt jag sökte
förklara denna underliga parentes i ett lyckligt
äktenskap för mig själf. Visst är, att jag då var
långt ifrån att ana, att den innebar fröet till en
hel framtids tragik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
