Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII
Fastän hon med stolthet nämnde sig moder
till två gossar, var Elsa dock ännu ung, och när
hon vid sin mans arm promenerade nedåt
Strandvägen, voro hennes steg spänstiga, och hon
smög sig intill mig, medan hon gick, med en
rörelse som visade att, om något tyngde på detta
vackra hufvud, så icke var det åren.
Det var en af dessa farliga våraftnar i
Stockholm, då solen faller ljumt öfver nyknoppade
träd, då gatorna vimla af folk liksom på lek
och till ögonfägnad, då utvärdshusen locka
gammalt gift folk att leka nygifta eller förlofvade,
då himlen är blå och isblocken dansa nedför
strömmen, då vintern synes så långt borta, som
skulle den aldrig komma igen och våren lofvar
en sommar, sådan ingen någonsin upplefvat.
Det var en sådan afton, som Elsa lockade
sin man att promenera ända ut till Djurgårds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
