Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om 05
grinden var bortsliten och ett par rostade
gångjärn snedvridna hängde kvar på stolpens hakar.
Här stödde hon båda sina armar mot
stolpens kant, och i det hon gaf fritt lopp åt alla
de skiftande känslor, som strömmat samman
öfver hela hennes själ, brast hon i en våldsam
gråt. Hon snyftade, som om lifvets alla olyckor
störtat samman öfver hennes hufvud. Hon stötte
tillbaka min hand, när jag ville smeka henne,
och hon grät så länge, att jag blef otålig och
yrkade på, att vi borde gå för att ej komma för
sent till ångbåten.
Hon hörde ej på mig, tog mig blott om
axlarna och sade:
— Du hade rätt, vi borde aldrig ha
kommit hit.
Och hon bekände, att hon tänkt på denna
resa länge, att hon önskat den under åratal, att
hon af en slump — hon visste ej huru —
kommit att tänka på, att nu skulle den ske, just
nu. I hennes hemliga drömmar hade tanken på
denna resa på ett underligt sätt förbundit sig
med tanken på hela vårt lifs lycka. Det hade
synts henne, som om vi borde och måste
företaga denna resa en gång, som om hon aldrig
skulle kunna känna sig säker på att hon
verkligen var lycklig, förrän hon fått se dessa trak-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
