Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter så, som hon en gång sett dem i sina
drömmar. Hon sade att det varit hennes afsikt, att,
när vi kommit ut tillsammans, skulle hon bedja
mig, att vi finge bo där en sommar till. Och
hon visste, att jag ej skulle ha kunnat neka
henne denna bön. Men nu, när ingenting fanns
kvar, ingenting af allt det, som en gång varit
hennes, nu var det, som om en länk brustit,
hvilken höll henne fast vid själfva lifvet.
Jag förblef stum under hennes förtviflade
utbrott, och jag förstod mer än väl att jag stod
inför en af dessa fantasier eller drömmar, hvilka
för en människa med rikt känslolif i ordets
egentliga mening kan betyda mera än själfva lifvet.
För egen del hade jag visserligen känt mig
upprörd både vid alla minnen, som dessa platser
väckte till lif, och af den förstörelse, som
hemsökt våra kära platser. Men att sätta denna
förödelse i något sammanhang med hvad som för
mig själf var kärt och betydelsefullt, föll mig
icke in. Och inför detta utbrott af sorg stod
jag alldeles rådlös.
Jag försökte det vanliga medel, hvarmed en
man plägar kunna bringa en kvinnlig sorg till
tystnad. Jag försökte med smekningar. Men
Elsa drog sig undan min hand, emedan hon
såg att i min vänlighet fanns tröst, som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
