Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 9 —
sina namn, kunde räkna upp dem, och var stolt
öfver dem. Lille Sven lekte icke mycket med andra
barn, och han trifdes icke länge därmed. Han
kom alltid tillbaka till mamma, som om detta
varit den naturligaste sak i världen. Och han
brydde sig då aldrig om, ifall han afbröt leken
och förargade de andra barnen. Fick han bara
syn på mamma, så sprang han ifrån
alltsammans, tog henne i hand och följde henne, hvart
hon gick. Det var en kärlek, som gick öfver
alla begrepp, och som aldrig svalnade, emedan
föremålet för den samma var för lycklig åt detta
förhållande för att någonsin finna den lille
besvärlig.
Sven och mamma hade sina små
hemligheter, och när Sven hviskade något till mamma,
fick inte ens pappa höra på. Försökte han det
bara för att retas med Sven, då skrek den lille:
— Nej, han får inte. Han får inte. Säg
honom, att han inte får.
Och mamma värjde sin skatt och höll pappa
på afstånd, så att Sven fick tala ut i hennes
öra, allt hvad han hade att säga.
När det då var gjordt, då triumferade Sven.
— Ser du, sade han. Du fick inte höra det.
Och så gick han med mammas hand i sin
och skrattade åt sin fader. Det kallade han att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
