Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äckla pappa, och han visste få saker, som han
fann mera nöjsamma.
Jag kan se dem båda ännu, när jag vill,
hand i hand, gående fram och tillbaka i den
långa gången, som började vid syrenhäckarna,
gå under de bara träden på vintern, när Sven
var klädd i sin lilla päls, som var gjord af
mammas gamla, hvilken han var så stolt öfver, och
som han fått, därför att han som liten var så
klen. Det skulle för öfrigt vara svårt att
bestämma, hvem af de två som egentligen hade
mest att säga den andre. Och om jag hade sett
på dem länge och fick lust att vara med, då
blef Sven svartsjuk och satte ut sin lilla röda
mun, så alt mamma måste förebrå honom hans
uppförande mot familjens öfverhufvud och tala
om, hur snäll pappa var. Detta ville Sven då
emellertid ogärna erkänna. Och medan vi gingo
tillsammans, stal han sig till att göra miner åt
mamma, som pappa inte skulle få se, alldeles
som ville han lyckliggöra sig själf med att
bibehålla den trollkrets af hemlig förtrolighet, som
han slagit kring sin kärlek och sig själf, och där
han icke tålde det ringaste intrång.
Men när pappa var i sta’n och kom hem,
då var det Sven, som stod gömd bakom dörren
och väntade för att riktigt kunna få skrämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
