Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00 =
igen, och det kan allt hända, att Sven nu
dunkelt erinrade sig, att han inte borde ha gått
hemifrån. Men en sak var det, som Sven inte
visste, och som han inte heller förstod sig på.
Det var, hur länge han egentligen varit
hemifrån. Ty ett par timmar eller en liten stund,
det var för honom ett och detsamma.
Men när han kom tultande öfver gräsmattan
och just tänkte springa igen för att få komma
in till mamma och bli satt i knät och klappad
och kysst och få tala om, hur roligt han hade
haft, då skvatt Sven till vid, att det började
skrika rundt omkring honom. Det var pappa
och mamma, Olof och Svante, båda jungfrurna
och ännu flere, tyckte Sven. De skreko i mun
på hvarandra, den ena här och den andra där;
Sven hann aldrig ens se, hvar de kommo ifrån.
Ty just som han skulle vända sig åt ett håll,
skrek någon bakom honom, och när han då
skulle vända sig om och se åt det andra hållet,
blef han upplyftad från marken och bortburen
af någon, som sprang, så mycket han orkade,
och innan han visste ordet af, var han inne i
salen, och mamma själf tog honom på sina
armar och kramade honom, så att han inte kunde
få luft.
Sven visste nog, att han aldrig behöfde vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
