Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 98 —
reste sig tallarna öfver hans hufvud, och in gick
han ’mellan stammarna, där solen sken på
mossan, och de första vårfåglarna börjat att drilla.
En liten åkerråtta kilade mellan stenarna, och
lille Sven sprang efter den. Längre och längre
bort kom han. Där låg ett litet kärr, och ute
i kärret växte sälgbuskar med gullglänsande
hängen. Dem kunde han inte nå, ty då skulle han
ha klifvit ned sig och blifvit våt om fötterna.
Men han kunde alltid kasta några stenar i
kärret och höra, hur det sade plump, och se på
de stora, vida ringarna, som gjorde vågor af
hela den lilla vattenytan. Det gjorde han också,
och han höll på med det en lång stund. Han
blef röd om kinderna, och hans ögon blänkte
af hänryckning. Gladare och gladare blef han,
och han gick ända ned till ängen, där det
kungliga lustslottet låg, och när han kom ut på
vägen, började han springa. Han sprang och sprang,
och när han kom ut genom de höga grindarna,
såg han, att han var nära hemma igen. Då blef
han glad på nytt, därför att han kände igen
vägen, och därför att Pudel fnös, viftade på
stubbsvansen och ville hem. Så började han plötsligt
längta efter mamma, och så kom han ihåg de
gula blommorna, som han hade i hand.
Långsamt och betänksamt gick han hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
