Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 117 —
— Jag tycker, att alla andra äro olyckliga,
när jag jämför dem med dig och mig.
Jag log åt hennes ifver, på samma gång
jag värmdes af hennes ord.
— Hvarför skall du jämföra? sade jag.
— Därför att det gör mig lycklig, svarade hon.
Och i det hon stannade framför mig och
såg upp i mitt ansikte, tillade hon:
— Låt mig säga det nu, emedan jag annars
kanske aldrig kommer att säga dig det. Jag
tycker det är så lustigt, när jag tänker på den
första tiden, när vi voro gifta. Då tyckte jag,
att jag älskade dig, och att jag var lycklig. Det
var därför, att jag ingenting visste och ingenting
förstod. Nu vet jag hvad det är, och nu vill
jag tacka dig.
Innan jag hann hindra det, hade hon gripit
min vänstra hand och kysst den, och när jag
försökte rycka den tillbaka, höll hon den fast
och kysste den ånyo, där ringfingret satt.
Det låg en makt i hennes känsla och
hennes person, när hon sade dessa ord, som nästan
förvirrade mig. Stum tog jag henne i mina
armar och kysste henne med en känsla af, att
jag första gången kysste min brud. Och jag visste
med henne, att större sällhet rymde icke jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
