Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 119 —
egentligen var ganska lättfattlig. Den bestod däruti,
att han gick ut och satte sig på en gräsmatta. Där
betraktade han med det största intresse allt som
försiggick på den närmaste fläcken omkring
honom. Det var myror, som klättrade på grässtrån,
en fjäril, som kröp på en blomma och så på
hvita vingar fladdrade vidare i solskenet, en
skalbagge, som kommit på rygg och skulle
vändas rätt för att kunna krypa vidare, eller ett
par fåglar, som hoppade mellan tufvorna och
icke läto störa sig af barnet, när de sökte efter
föda åt sig eller ungarne. Eller också satt han
helt enkelt och plockade af grässtråna omkring
sig och lät dem fundersamt och undersökande
glida mellan sina fingrar, och när han fått
handen full, kastade han bort alltsammans och
började plocka nya. Detta kallade Sven själf att
»sitta gröna backen», och härom kunde han
tala långa stunder, när han afbröt leken och
sprang in till mamma för att förtälja om de rön,
han gjort. Detta satt nu lilla Märta och tittade
på, och till sist frågade hon Sven, hvad han
gjorde.
— Förstår du inte, att jag sitter gröna
backen? sade Sven.
Och hans ögon blefvo stora af förvåning.
Nej, det förstod Märta inte alls, Men efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
