Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120 —
som Sven kunde hålla på med det så länge,
antog hon, att det måtte vara något obeskrifligt
underhållande, och därför satte hon sig bredvid
honom. Och de båda barnen plockade gräs och
petade på myror och kommo hvarandra så nära,
att när de gingo därifrån, höllo de hvarandra i
hand och tyckte, att de aldrig mera kunde skiljas.
Ett par dagar därefter satt Sven inne hos
mamma och talade om Märta. Numera talade
han inte om gräs och blommor eller fåglar och
fjärilar. Numera talade han bara om hvad Märta
hade sagt, och hvad Märta hade gjort, och hur
roligt de båda hade tillsammans.
Så en dag sade mamma till honom:
— Du tycker visst mycket om Märta?
Då sköt Sven ut läppen och svarade:
— Vet inte du, att Märta är min fästmö?
Mamma svarade mycket allvarligt:
— Det har du aldrig talat om för mig.
— Det ska” väl du veta ändå, menade Sven.
Vi ska” gifta oss.
— När ska” ni gifta er? frågade mamma.
— När vi bli stora förstås, svarade Sven.
Sven var mycket lycklig att hafva en
fästmö, som han skulle gifta sig med, och det var
det vackraste, man kunde se, när de två barnen
kommo hand i hand öfver gården och solskenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
