Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 130 —
gjorde mig utom mig, att jag nu märkte mig
vara ensam om min längtan.
Jag ville, att min dröm om en sommar skulle
blifva verklighet, och jag kämpade för detta mål
med samma ifver som när jag en gång trodde
mig på väg att förlora min hustrus kärlek och
stred för att återvinna den. Dag och natt
grubblade jag på möjligheten att förebygga den fara,
hvilken jag fruktade skulle störa min
sommarglädje, och slutligen trodde jag, att jag hade
funnit ett medel. Jag föreslog nämligen en dag
min hustru, att vi skulle göra resan till
västerhafvet rundt om hela den svenska kusten, och
jag gjorde detta därför, att jag ville besegra
henne. Jag kände på mig, att mellan oss
utkämpades i tysthet en kamp, ur hvilken jag icke
ville gå som den besegrade. Jag ville tvinga min
hustru att älska hafvet, och jag tyckte, att det
sätt jag uppfunnit var något af de bästa, på
hvilket en människa någonsin kommit att tänka.
Min tankegång var nämligen denna: »Vägen går
ut genom Stockholms skärgård. Den fortsätter
utmed hela vår härliga ostkust. Småningom,
nästan omärkligt, skall hon se den leende
ostkustnaturen gå öfver i västkustens karga, och
utan att veta det skall hon gripas af den
storhet, som öfvergår allt i naturen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
