Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
Detta minne har jag upptecknat redan för
åratal tillbaka. Jag. visste icke då, att jag en
gång skulle kämpa en annan och större strid
med min hustru, en strid, efter hvilkens slut
jag skulle stå ensam och dock icke ensam,
nedböjd, men dock icke utan hopp.
Nu ser jag oss sittande på den högsta
klippan utanför vårt hvita, vänliga hus. I en prakt,
som ständigt är ny, kväll efter kväll växlar, går
solen ned i hafvet, och emellan oss sitter Sven.
Han är barbent och brun, och emedan det kyler
mot aftonen, sticker han sina små fötter under
mammas klädning. Han tigger om att få sitta
uppe så länge solen är kvar. Undrande följa
hans ögon det sista flammande skimret af solen,
som försvinner i det lugna, gungande hafvet.
Han sitter med hakan stödd mot handen, som
tänkte han på något allvarligt, hvilket han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
