Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
Aldrig har Sven blifvit så beundrad, smekt,
buren på allas händer och förgudad, som han
blef under denna sommar. Lotsarna buro honom
öfver bergen och täljde honom båtar, gummorna
stannade och logo soliga leenden, så fort de fingo
se honom. De unga hustrurna glömde sina
egna småttingar och sade, att ett sådant barn
hade de aldrig sett, flickorna ledde honom på
klipporna och lekte med honom, utan att han
behöfde be dem. Sven gick omkring i ett ständigt
solljus, och han blef brun och stark i denna
luft, som han aldrig varit.
Sven var med ett ord medelpunkten för
allas våra tankar och solen i denna vår enda
västkustsommar.
Det var emellertid underligt nog, att han
just under denna tid fann ett nytt samtalsämne,
till hvilket han ständigt återkom. För Sven var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
