Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 138 —
det nämligen egendomligt, att han talade
om allting som kom i hans tankar, och han
giorde det mera okonstladt, än barn pläga, full
komligt bekymmerslös i fråga om det intryck
han kunde göra på en vuxen. Med barn är det
ju eljest vanligt, att de till en viss grad gömma,
hvad de tänka, och endast med en viss
förbehållsamhet yttra sig inför de äldre. Detta
kommer af, att de frukta att känna ironins smålöje
träffa sina tankar, äfven om detta löje är
blandadt med välviljan. Särskildt blir detta fallet,
om ett barn är känsligare, naivare, till sin
natur öppnare, än andra barn, eller till sitt hela
väsen skiljer sig från de flesta.
Sven hade, från det han slog upp sina
ögon, aldrig känt annat än förstående värme
omkring sig. När han kom i den ålder, då
föräldrar kunna sysselsätta sig med sina barn,
hade han nästan stundligen följts af ett par
ögon, som gladdes åt hvarje hans rörelse, förstod
och uppmuntrade hvarje ord, afspeglade hvarje
yttring af hans späda, oskyldiga själ klarare
och bättre än han någonsin skulle kunna det
själf. Det var genom denna kärlek, som lille
Sven lärde känna hela världen omkring sig,
och emedan den passade till hans egen
smeksamt hängifna person, liksom han passade sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
