Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 148 —
och i öfra våningen af en halft förfallen
herrgård redde vi vårt sommarhem.
Det var en våning med stora och många
rum, en våning med sneda fönster, fläckade
tapeter och gammalmodiga, stora verandor, en
lång och smal, som vette åt gården, och en
mindre, från hvilken man såg ut öfver trädgården
med: dess oskyfflade gångar och förvuxna
bärbuskar, såg öfver ekarna långt ut åt udden och
hela den stilla, ljusa viken, hvilken låg inbäddad
i grönska och liknade en lugn insjö i det
mellersta, rika Sverige. - Verandorna voro på båda
sidor om huset helt och hållet öfvervuxna med
vildvin, och på verandan utåt sjön var den ena
sidan täckt med kaprifolium. Det hela gaf
intrycket af en gård, som höll på att öfverväxas,
myllas igen, försvinna för att åter blifva ett med
naturen. När man satt och drömde på den
mindre verandan och såg ut öfver trädgården, ekarna
och den lugna viken, kom man att tänka på,
att allt hvad här var röjdt eller bygdt, en gång
skulle vara borta, och den dag skulle komma,
då nya människor skulle finna gömdt i jorden,
hvad som nu gifvit bo åt då längesedan glömda
människors glädje och sorg eller näring åt deras
kroppar. Vemodigt, utan en enda tillsats af
dysterhet smög sig denna känsla öfver den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
